bogdan dobondi

Ni har fel

2012-01-28T10:04:00.001+01:00

Ni har fel. Precis som högern har fel som säger att de skulle ha det enda rätta svaret för hur man bygger ett samhälle. Precis som vem som helst som säger sig sitta på Svaret. Varför?

Jo, för utan arbetskraft spelar det ingen roll hur bra företagare och entrepenörer Sverige har, eftersom en entrepenör inte kan göra allting själv. Utan entrepenörer och företagare spelar det ingen roll hur duktiga arbetare Sverige har då dessa arbetare skulle bli sysslolösa. Det upphör aldrig att förvåna mig att ingen talar i termer såsom balans. Ett land, ett samhälle skall byggas för alla, där "för alla" innebär svaga OCH starka, fattiga OCH rika, företagare OCH löntagare.

Nu skall alltså en person, Stefan Löfvén i detta fall, lösa alla problemen. Det låter troligt...

Strävan efter att alla skall ha likadana inkomster är ekvivalent med att döda drömmen om ett bättre liv för den enskilde medborgaren. Traditionellt har den socialdemokratiska teologin, ja teologin, löst detta genom att upphöja lotto- och tipsvinnare till hjältar av episka proportioner. I Sverige är det bättre att vinna 100 miljoner på lotto än att "utnyttjat stackars arbetare" och på det sättet "företagat" ihop 100 miljoner - vilket enligt Partiet och Facket, länge leve!, är detsamma som stöld. Så, ja, den socialdemokratiska teologin.

För hur annars kan man förklara det enorma hyckler som Svenska Spel AB står för? Men det är en annan femma...

Men det är lika irrationellt att tro att högerpolitik, traditionell sådan, skulle vara lösningen på problemen. Alla människor vill ha det bättre, men de allra flesta kan tänka sig att avstå från en viss del av denna förbättring om det kan hjälpa andra. Detta är inte något specifikt för Sverige för att ta Bill Gates senaste 750 miljoner donation till välgörande ändamål som ett exempel.

Det traditionella högermantrat att individen skall ta eget ansvar är omöjlig att uppfylla i praktiken. Hur många tar hänsyn till Feds räntebana, Riksbankens räntebana, den kinesiska regeringens finanspolitiska och makroekonomiska åtgärder, hur detta påverkar ekonomin under det närmaste decenniet? Om någon mot all förmodan gör det i samband med ett husköp till exempel - hur troligt är det då att de skulle gissa rätt, med tanke på att nuvarande toppekonomer inte hade den blekaste aning om att krisen skulle komma? Och är det rimligt att kräva detta av medelmedborgaren som har fullt upp med jobb, lämning och hämtning på dagis och så vidare?

Kan det verkligen vara så att idéer som föddes för drygt 120 år sedan kanske inte per automatik leder till Svaret, Sanningen och Ljuset?

media: aftonbladet.se, dn.se, svd.se, expressen.se,

Den socialdemokratiska idén om tillväxt

2009-12-13T16:04:00.007+01:00

Dagen opinionsundersökning, publicerad bl a i Expressen och DN, är förmodligen ganska missvisande. Socialdemokraternas idéer har fått stå oemotsagda då regeringen med statsminister Reinfeldt i spetsen har varit upptagna med att regera och representera Sverige i egenskap av EU:s ordförandeland. Det ska dock bli intressant att se hur Mona försvarar sin fördelningspolitik under våren. Här kommer en kort anekdot som sammanfattar socialdemokratisk politik:

Socialdemokratisk fördelningspolitik är som att stoppa 1000 kr i en ask och säga att om man skakar om asken på det sätt som Mona Sahlin säger så kommer asken till slut innehålla 2000 kr.

Slutsatser om denna anekdot får du som läst den dra själv.

Men jag hävdar bestämt att Sveriges framtid ser ljusare om det skulle stoppas in mer pengar i asken än om vi bara bestämmer att asken behöver skakas på det sätt som socialdemokraterna säger. Mer pengar i asken skulle öka den totala välfärden. Att endast skaka asken på ett annorlunda, mer socialdemokratiskt sätt kan i bästa fall bara kunna behålla nuvarande välfärdsnivå. Tittar man på den socialdemokratiska regeringens resultat under högkonjukturen inser man snabbt att innehållet i asken inte ökar enbart för att den skakas på ett visst sätt - inte ens under fördelaktiga ekonomiska omständigheter.

Jag som väljare ska alltså ta ställning till en politisk gruppering som säger att vi måste stoppa in mer pengar i asken, Alliansen, och en annan som under 3 år gnällt om att lådan inte skakas på rätt sätt - S, V, och MP.

Om du vill att Sveriges totala välfärd ska öka - räds inte Mona Sahlins skrämselpropaganda och rösta på Alliansen!

B.

Väljarna talar - politkerna bör lyssna

2009-12-12T14:15:00.046+01:00

Statsvetaren Björn Johnson skriver i en debattartikel att politiker är naiva då de väljer att debattera med SD. Enligt Björn Johnson kan SD stoppas genom att de andra partierna helt enkelt vänder SD ryggen. Jag håller inte med. Artikeln hittar ni här.

Jag kan, som sagt, inte hålla med om att man bör undvika att debattera med SD eftersom SD:s väljare, i stor majoritet, är människor som är oroliga över framtiden och har behov av ett tydligt ledarskap. Detta tror jag för övrigt är en bättre förklaring till SD:s framfart på den politiska scenen än myten om att svensken har blivit mer främlingsfientlig eller, som Björn Johnson själv hävdar, att SD har effektiviserat organisationen på gräsrotsnivå. I egenskap av enfrågesparti framstår tyvärr SD som tydligare än de andra partierna, som till skillnad från SD även måste oroa sig över statens finanser, utrikespolitik och så vidare.

Trots att jag är en ivrig motståndare till SD anser jag att man måste kunna diskutera integration utan rädsla för att bli stämplad som rasist. Hastigheten med vilken somliga sätter rasiststämpeln på sina motdebattörer har genom åren vunnit fler röster åt SD än Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet. Jag, som invandrare, tyckte t ex att Folkpartiets förslag om språkkrav var bra. Är jag rasist för att jag anser att kommunikation är demokratins halspulsåder, eller att brist på kommunikation alienerar och skapar utanförskap? Jag har ännu inte förstått varför man skulle vara rasist för att man kräver att man ska kunna svenska då man är permanent bosatt i Sverige. På vilket sätt skulle det vara skadligt eller moraliskt förkastligt? Själv finner jag stolthet i att kunna uttrycka mig så bra som möjligt på de språk jag talar (svenska, engelska och rumänska; i den ordningen).

Jag har som medborgare av ett demokratiskt samhälle och som ivrig förespråkare av religionsfrihet och yttrandefrihet svårt att förstå varför man blir stämplad som islamofob då man kritiserar diktaturen i Iran eller heliga krig, vare sig de är kristna eller muslimska. Hatar jag islam eller muslimer för att jag kräver att mina åsikter och min livsstil respekteras på samma sätt som jag respekteras andras - hur olika vi än må vara? Jag är, och det kan inte understrykas tillräckligt mycket, en hängiven motståndare till SD:s försök att vinna riksdagsplatser genom skrämselpropaganda och missriktad frustration. Tyvärr vinner SD röster just för att allt för många politiker har gjort det som Björn Johnson hävdar att man bör göra.

Väljarkåren bestämmer vilka frågor som är aktuella på valdagen - oavsett vad du, jag, statsvetare som Björn Johnson eller politiker tycker om det. En god politiker bör dock hörsamma vad väljarkåren tycker. Därför anser jag att det bästa sättet att stoppa SD:s framfart är genom att de andra partierna ser över sin integrationspolicy och ger väljarna ett tydligare alternativ till SD. Ett alternativ som inte har sina rötter i hat och rädsla. Ett alternativ som ger trygghet och möjligheter för alla att tillsammans leva ett bra liv.

Om det politiska etablissemanget väljer att ignorera SD i valkampanjen är risken stor att de, SD, kommer att spela ut martyrkortet. Så har liknande partier i andra länder agerat. Om 1900-talets historia har lärt oss något, bör det vara att taktiken "vi mot resten" aldrig ska underskattas.

Jag tror inte att man kan döma ut människors åsikter på det sätt som många i denna debatt, bland dem även Björn Johnson, försöker göra. Det skulle bara stärka SD:s väljare i deras övertygelser. Det är effektivare, och framför allt viktigare, att försöka hörsamma dessa människor och få dem att känna att deras problem och rädslor inte ignoreras. Politiker bör aldrig säga till väljarna att deras åsikter är fel; de borde istället säga att de hörsammat och försöker åtgärda problemet. Det är därför de är politiker, eller hur?

Att förneka problemets existens och att diktera vad som är rätt åsikter är att spela SD och många av deras medlemmars missriktade nationalism rätt i händerna. Politiker som slutar att lyssna på väljarnas åsikter, hur de än väljer att manifesterar sig, bereder vägen åt alla former av extremism.

SD:s 5% i den senaste opinionsundersökningen är endast en manifestation av människors oro över den ekonomiska krisen och den egna framtiden. Med all respekt för Björn Johnsons yrkeserfarenhet anser jag att detta bör bejakas och inte ignoreras.

B.

Sveriges utbildningssystem

2009-12-09T14:13:00.007+01:00

DN skriver att Sverige i en internationell studie har gått från toppen till botten när det gäller matematik och fysik kunskaper i svenska skolor. Artikel.

Detta är givetvis en stor tragedi. Matematik och fysik räknas till de riktigt hårda vetenskapen. All forskning och utvecklig, inom alla ämnen, använder sig av matematik. Den verkliga tragedin består i att människor, opinionsbildare, viftar bort statistiken genom att hävda att matematik inte är så viktigt. Jag tänker osökt på det man säger om missbrukare; det första och svåraste problemet är att erkänna att man har problem. Sverige konfronteras nu, efter flera decennier av vänsterflummigt experimenterande, med stora problem. Och första steget mot en lösning är att alla, inklusive socialdemokraterna, måste erkänna detta.

Det är beklämmande att se att de som implementerat "låt gå"-mentaliteten, flumvänstern, i den svenska skolan nu försvarar sig genom att hävda att ämnet som ligger till grunden för alla mänsklighetens vetenskapliga landvinningar inte är ett viktigt ämne, istället för att erkänna att man hade fel. Är det viktigare att man har rätt än att det går bra för Sverige?

Hur kan Sverige ha som ambition att bli en kunskapsnation när en majoritet av de ledande tänkarna, de ledande opinionsbildarna, hävdar att matematik inte är viktigt och att en - eventuellt inneboende - förmåga att ta eget ansvar hos 10-15 åringar kommer att lösa alla Sveriges framtida problem? Kom igen nu! Vad håller vi på med?

Skolelever behöver rådgivning och ledsagning in i vuxenvärlden. Det är oansvarigt att hävda annat. Förmågan att kunna studera på eget ansvar, i en värld med ett oändligt utbud av lockelser till lättja och förströelse, är ett ypperligt sätt att inte ta tillvara på människors begåvning. När det sedan även anses politiskt inkorrekt att kräva fokus av eleverna har man lagt grunderna för en social katastrof.

En tanke; om en 13-åring har att välja mellan att spela TV-spel eller läsa läxan - vad tror ni 13-åringen väljer? Det finns en anledning till varför 13-åringar inte är myndiga. De kan ännu inte fatta långsiktiga beslut. Hur kan man då kräva att 13-åringen ska studera under eget ansvar, då det finns så mycket roligare saker att göra än att lära sig att lösa en andragradsekvation?

Hela systemet baserar sig på att alla alltid är medvetna om sitt eget bästa. Det är fel. Jag var inte det när jag gick på gymnasiet och då var jag äldre än 13 år. Idag önskar jag att mina lärare tagit i hårdare mot mig. Jag hatade matematik på gymnasiet. Idag sitter jag och studerar matematik som hobby; för att jag tycker att det är kul. Men eftersom jag fick ta eget ansvar under gymnasiet, och det förväntades att jag skulle veta mitt eget bästa, spenderar jag nu tid på att rätta till gamla synder istället för att arbeta, betala skatt och vara en produktiv samhällsmedlem. Jag tänker inte skylla på min matematiklärare - han gjorde så gott han kunde. Jag har först och främst mig själv att skylla för mina studieresultat; det var och är mitt ansvar.

Men jag minns hur miljön var. Jag kommer ihåg hur vi elever förkastade all kunskap som vi inte såg den omedelbara nyttan med. Det är inte lätt att som tonåring inse nyttan av att kunna derivera en funktion. Dock skulle fler lära sig det om de var övertygande att det kommer att leda till att de kommer att få ett bättre jobb, mer pengar och "schysstare grejor" längre fram i livet. Målet med den svenska skolan, utformad av decennier av socialdemokrati, verkar dock istället vara att bevisa att alla är lika smarta. Resultatet ser vi nu.

Sverige, vi, har ett utbildningssystem som helt saknar krav på disciplin, som inte guidar ungdomar mot framtiden och som ser till att alla får en lika bra/dålig utbildning. Bra/dålig? Tja, allting är ju relativt om man kan sin Einstein. Vi har ett utbildningssystem som med hästlängder slår många u-länder, vars elever sitter på bar mark under ett tak. Om vi är nöjda med det så är ju allting frid och fröjd, eller hur? I det socialdemokratiska samhället är det viktigast att det är lika. Om det är lika bra eller lika dåligt spelar ingen roll. Bara det är lika.

Det räcker nu tycker jag. Vi kan inte tillåta att människor med samma idéer får komma till makten igen. Om vi tittar tillbaka de senaste 20-30 åren och ser vilka det är som styrt Sverige, med några få undantag, är det lätt att inse att Alliansen måste få fortsätta sitt arbete. Sverige består av individer som är mer eller mindre ambitiösa, mer eller mindre intelligenta, bra på en del saker men dåliga på andra saker. Jag är övertygad att en politik som även ser till individuella kvalitéer, och inte enbart kollktivets, dock utan att förneka kollektivet, är det som kan få Sverige på fötter. Läs; De Nya Moderaterna.

Rösta rätt! Alliansen måste få samma chans som socialdemokraterna innan en utvärdering kan göras. En mandatperiod är inte tillräckligt för att rätta till tre decenniers vänsterflummigt experimenterande.

B.

LO:s skeva verklighetsbild

2009-12-08T11:21:00.007+01:00

"Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt" skriver LO:s Anna Fransson tillsammans med Irene Wennmo i DN. Artikeln, som ni kan hitta här, innehåller allt det som en LO-artikel bör innehålla - ensidigt tolkad statistik och en underliggande ton som hela tiden varnar för högerspökets världsomfattande konspiration att förslava alla hederliga arbetare. Vi börjar med statisktiken.

LO:s statistik är från tidsperioden 1991-2007. Det kan vara värt att påpeka att LO:s politiska gren SAP har regerat 12 av dessa 16 år. Artikelförfattarna beklagar sig över att dom rikaste 10 procenten har ökat sina inkomster mest och de fattigaste 10 procenten minst. Vilka är dom rikaste 10 procenten? Kan det måhända vara så att i denna grupp finns många av de personerna som, genom 80 timmars arbetsveckor och stort personligt risktagande, skapar arbetstillfällen och skatteintäkter i Sverige? LO, genom artikelförfattarna, gör det lätt för sig i sin argumentering. Det är högerspökets fel. Som alltid.

Läser man mellan raderna finner man socialdemokraternas politiska idé om hur Sverige ska växa. Enligt LO är inte fler arbetsplatser, ökade karriärsmöjligheter och belöning av flit och ekonomiskt risktagande det som ska trygga vår framtida välfärd. Att ta från de rika och ge till de fattiga - som det görs för lite av enligt LO - ökar inte den svenska ekonomin. Omfördelning av resurser skapar inte nya arbetsplatser. Omfördelning av resurser är som att stoppa 1000 kronor i en ask och hävda att om asken skakas på rätt sätt, på LO:s sätt, så kommer asken snart att innehålla 2000 kronor. Tänk om det vore så lätt!

Fokus bör istället ligga på att öka den ekonomiska tillväxten i Sverige, på att stoppa in mer pengar i asken, och inte på hur asken skakas. Detta innebär bl a att det måste gå att tjäna pengar på att bedriva näringslivsverksamhet i Sverige. Med andra ord - man måste kunna bli rik utan att ses som en kriminell. Om man kan tjäna bättre någon annanstans, varför ska man investera i Sverige? Hur många av LO:s medlemmar skulle byta arbetsplats om de fick högre lön någon annanstans? Döm då inte investerare när de fattar sina ekonomiska beslut med plånboken. De som inte gör det är av darwinistiska skäl inte särskilt långlivade.

Utan investeringar skapas inga nya arbetstillfällen. Det är beklämmande att se hur LO vägrar att inse detta. LO:s ensidiga syn på arbetsmarknaden, tillsammans med dess inflytande över SAP, har resulterat i att Sverige är landet i EU med flest arbetslösa under en högkonjuktur. Detta är det verkliga resultatet av LO:s insatser för sina medlemmar de senaste 16 åren. Och detta bör svenskarna tänka på då man går till val i begynnelsen av en ny högkonjuktur.

B.

Jag är moderat

2009-12-04T12:27:00.057+01:00

Nu är det gjort. Jag är officiellt medlem i Moderaterna. Min politiska orientering har genom åren alltid varit åt höger, men jag har aldrig engagerat mig. Så varför engagerar jag mig nu?

För en tid sedan satt jag och pluggade - räknade matte - på ett fik. Det var en fredag och klockan började bli ganska mycket. Genom fönstret såg jag människor på väg till förfester, och lite senare på väg från förfester. Festklockan hade tydligen ringt utan att jag hört den. Javisst! Jag satt faktiskt och räknade matte då andra, normala människor var på väg att supa ner sig. Det är ganska skönt att vara konstig. Vid bordet bredvid det bord jag hade ockuperat satt ett kompisgäng. Alla var invandrare. Alla var mycket yngre än mig. Och alla tittade lite konstigt på mig där jag satt och knappade på miniräknaren.

På detta fik är det ganska tätt mellan borden och därför kunde jag inte att undgå att höra vad de pratade om. En var sjuksköterska, en annan var student vid KTH och de andra var också studenter. Integralerna jag satt och roade mig med visade sig vara beskedligare att handskas med än mina fördomar. Där ser man, tänkte jag och gick ut för att ta lite luft - vilken dålig människa jag är! Dom, och implicit jag, vi är inte alla "likadana".

När jag kom tillbaka insåg jag att de hade sett att jag satt och räknade matte. En av dom sa nämligen att hon aldrig kom ihåg skillnaden mellan "ln" och "lg". Eftersom de diskuterade detta i flera minuter och eftersom alla hade rätt - bägge bokstavsparen syftar på logaritmer - kände jag mig tvungen att säga nåt. Jag ska nog tillägga att killen från KTH inte var kvar vid bordet, för han hade med all sannolikhet kunnat förklara skillnaden mellan "ln" och "lg". Jag ursäktade mig för att jag avbröt dom och sa att både "ln" och "lr" är logaritmer; skillnaden är att ln har talet e som bas och lg har 10. Och så inleddes en diskussion som fick mig att bli medlem i moderaterna.

Diskussionen började om livet i stort och gled ganska snart in på politik. Sjuksköterskan, jag tror hon var kurd, sa att Sverige har världens bästa sjukvård. Jag höll inte med. Sjuksköterskan kunde inte förklara varför hon behövde ljuga om symptomen för att försäkra sig om uppmärksamhet dom gångerna hon ringer till vårdcentralen - ett trick hon stolt avslöjade att hon brukade använda. Inte heller kunde hon förklara varför underbemanning existerar i världens bästa sjukvård. Eller vårdköer. En annan från kompisgänget sa att vi har världens bästa skolor - jag svarade med att säga att de måhända är gratis, och att det är väldigt bra, men att de inte på långa vägar är världens bästa utbildningar. Studenten kunde inte förklara varför det i världens bästa utbildningssystem finns högstadieelever som inte kan läsa och skriva.

Jag ifrågasatte vissa sanningar som Sverige levt med i många decennier medan de andra tävlade i att visa sig integrerade genom att citera alla dessa "sanningar" om den svenska modellen. Ni kan tänka er hur det såg ut. En samling invandrare som sakligt och med ett brinnande intresse försvarar den svenska modellen då en annan invandrare så skamlöst kritiserar istället för att vara tacksam - surrealism som en sverigedemokrat skulle ha kallat det. Till slut kom kommentaren som hade gjort alla sverigedemokrater stolta som en förälder vars barn tar de första stegen:

"Om det nu är så dåligt i Sverige, varför flyttar du inte härifrån?"

Det var sjuksköterskan som hasplade ur sig det, något irriterad, och det fick mig att börja tänka. Jag har spenderat fyra av mina vuxna år i Rumänien. Jag har lärt mig om mina rötter och framförallt har jag lärt mig att jag har rötter i både Sverige och i Rumänien. Jag har två hem. Ett medborgarskap. Och ett svart moln över huvudet i och med att både Sverige och Rumänien missar fotbolls-VM i Sydafrika. Man skulle vara brasse - men det hör inte hit.

Sverige är inte bäst på allting. Men så länge vi jämför oss med u-länder för att få bekräftelse kommer vi att tro det. Och så länge vi tror det kommer samma uråldriga idéer att fortsätta att försämra det svenska samhället. Jag tycker synd om Mona Sahlin. Medan en del anklagas för att vara före sin tid verkar hon vara efter sin. Jag tror att hon hade trivts bättre 1909 än 2009. Det kan inte vara lätt att aldrig vara i samklang med verkligheten. Men det var inte det jag ville få fram. Som sagt - sjuksköterskan fick mig att börja fundera.

Att en sverigedemokrat skulle kunna be mig gilla läget eller dra, så som sjuksköterskan gjort, hade jag väntat mig. Men detta var en invandrartjej. Ni vet - en av dom där invandrarna som är "bra" (suck!). Hon inte bara verkade väldigt mån om att visa sig integrerad - hon var väldigt väl integrerad. Det slog mig att integrering tydligen innebär att man inte ska ifrågasätta, inte kritisera, utan bara acceptera lögnerna som hindrar Sverige från att utvecklas och ta tag i de problem som faktiskt existerar.

Innebär integration att man ska hålla käften eller dra härifrån? Är det verkligen dom enda alternativen? Är håll käften eller dra ett bra sätt att ta tillvara på alla fördelarna som den kulturella mångfalden har att erbjuda? Varför får jag sällan höra: gillar du inte hur det ser ut får du väl engagera dig och försöka förändra till det bättre! Mestadels är det tyvärr håll käften eller åk hem. Är det inte sorgligt att sjuksköterskan, i sin iver att passa in, har lagt sig till med ett tänkande som inte representerar hennes intelligens? Inget ont om henne, jag beundrar henne, och hennes kompisar, eftersom jag beundrar intelligenta människor med ambitioner och starka åsikter, men om detta är integrering väljer jag att inte ens försöka. Jag känner mig så pass svensk att jag inte känner behov av att integrera mig. Jag är så pass svensk att jag utnyttjar min rätt att kritisera och försöka påverka. Men jag är tillräckligt mycket invandrare för att kräva av andra invandrare att anstränga sig för att passa in i Sverige. Och jag är inte rasist. Jag heter Bogdan och jag älskar rumänska kultur lika mycket som den svenska. Bägge är en del av mig och det är bara att gilla läget Jimmie Åkesson.

Jag väljer som sagt att engagera mig. Första steget var att bli medlem i det parti som ligger närmast verkligheten. Jag anser att socialdemokratin är förlegad. Deras verklighetsbeskrivning har inget med det moderna samhället att göra. Jag, fast jag är moderat, alltså en usel borgare i Mona Sahlins ögon, vill inte att människor ska vara utslagna från arbetsmarknaden. Jag vill inte se människor hemlösa. Jag är inte ond. Jag vill inte att sjuka ska lämnas att dö om de inte har pengar för vård. Socialdemokratin vill gärna få alla att tro att det är så vi "borgare" är.

Men jag vill inte heller att det land jag lever i styrs av människor som tar beslut enbart med hänsyn till ca 10% av befolkningen och mer eller mindre straffar andras flit och uppfinningsrikedom. Jag vill leva i ett Sverige där studieflit belönas lika mycket som arbetsflit. Jag vill leva i ett Sverige där det är lönsammare att arbeta och att vara företagare än att vara bidragstagare, vilket inte automatiskt betyder att jag vill att arbetslösa ska lämnas åt sitt öde. Eller att sjuka ska nekas vård av finansiella själ. Jag vill stötta politiker som kan och vill utveckla ett Sverige där var och en tar ansvar för sina handlingar.

Borgare och arbetare finns inte längre; det är ett historiskt begrepp som dog i och med informationssamhällets födelse. Vi lever i en annan tid; vårt samhälle ser annorlunda ut än för 100 år sedan. Allt är inte längre antingen rött eller blått. Hos mina föräldrar dimper både "Dagens Arbete" och "Chef" ner i brevlådan varje månad. De rödgröna kämpar med näbbar och klor för att cementera oss kvar i dåtiden. Detta gör att Sverige lider i nutiden. Moderaterna har anpassat sig till dagens samhälle och lever inte kvar i sin historia. Jag gick med i moderaterna för att det är det enda partiet som har en vettig plan för hur framtiden ska formas utifrån verkligheten 2009 och inte 1909.

B.

Om tiggare...

2009-08-28T17:06:00.002+02:00

Jag läste en artikel i Kvällsposten som handlade om rumänska tiggare. Nedan kan ni läsa vad jag skrev till artikelförfattaren Lena Olsson.

Jag heter Bogdan Dobondi och är född i Rumänien, men har bott i Sverige hela mitt liv eftersom min familj emigrerade då jag var sju år. De sista fyra åren, dock, har jag valt att bo i Rumänien. Jag kände att jag ville lära känna landet jag är född i, språket som mina släktingar pratar om och kulturen - den oerhört vackra kulturen - som trots allt existerar i Rumänien.

Tiggarna och tiggeriet är ett problem. Rumänien har försökt, på många olika sätt, att komma underfund med problemet utan att kränka individens demokratiska rättigheter. Det har inte fungerat eftersom det tyvärr är lönsammare att tigga än att förvärvsarbeta. Det finns undersökningar, som jag tyvärr inte har tid att relatera till mer konkret, men som visar att en tiggare på gatorna i Bukarest tjänar ungefär 2000 euro i månaden. Det ska jämföras med en servitris som, i bästa fall, tjänar 300 euro i månaden, med dricksen inräknat; eller en banktjänsteman som tjänar mellan 800 och 1000 euro i månaden.

Jag tror att information är viktigt för att få bukt med detta problem. Dessa tiggare har gjort en konst i att vara offer. De spelar rollen fullt ut och dessutom gör dom det väldigt övertygande. Jag inser att det kan låta lite obekvämt i mångar öron, men tyvärr så är sanningen den att det är mycket mindre synd om dessa professionella offer än vad de flesta tror. Det är deras jobb helt enkelt. Jag skulle tycka det var jätteintressant om någon (ni på redaktionen kanske) skulle kunna skriva hur mycket en tiggare drar in om dagen eller per månad och hushåll. Om folk får reda på hur mycket pengar dom tjänar tror jag att många tänker sig för innan dom lägger en femma i koppen, så att säga.

Det är naturligtvis tragiskt att människor råkar illa ut, men majoriteten av de tiggare som kommer hit är det mycket vanligare att det är deras jobb och att de helt enkelt tjänar för bra för att sluta med det. De som det verkligen är synd om kommer inte till Sverige. Det är alldeles för dyrt. Detta gör att alla försök att komma underfund med problemet från myndigheternas sida slutar i ett misslyckande. Tiggeri, trots att det inte ser ut så (vilket också är själva poängen), är tyvärr ett val många gör. Det är nämligen väldigt lönsamt.

För sakens skull följer ett enkelt räkneexempel: om vi antar att sju personer får en femma av 25 personer per dag (inte ett orimligt antagande anser jag) och de tigger sex dagar i veckan så är månadsinkomsten för den familjen/hushållet 21 000 kronor. Sanningen är den att snittet förmodligen är högre än så; de får troligtvis en femma av 60 personer om dagen och då skulle deras månadsinkomst ligga på ca 50 000 kr. Detta är mina egna slutsatser, baserade på vad jag har sett nere i Rumänien. Jag tror nog att många av de som ger dessa "offer" pengar ger i snitt mer än en femma. Det skulle vara väldigt intressant om någon skulle undersöka hur det ligger till, men om mina aproximationer är i närheten borde människor få reda på det. Dessa personer tjänar oerhörda pengar på att utnyttja civiliserade samhällen som det svenska och bara genom information kan detta stoppas. Förutfattade meningar och xenofobi, som så ofta följer i dessa människors fotspår, är också bara möjligt att bekämpa på ett effektivt sätt genom information. Detta exempel räknade jag på då jag under ca 25 minuter iaktog en tiggare i Bukarest. Siffrorna jag har nämnt ovan är reducerade till ca 25% av det jag observerade.

Till sist vill jag tacka för en bra artikel. Detta är ett viktigt problem som behöver belysas och debatteras. Alla rumäner är inte tiggare och många skäms och drar sig för att berätta om sitt ursprung p g a några få som förstör deras anseende. Majoriteten rumäner i Sverige är plikttrogna och välanpassade medborgare som går till jobbet och betalar skatt som alla andra. Det är lätt att bli frustrerad när jag läser en artikel som denna. Den är inte representativ för landet Rumänien och ej heller för rumäner som folk.

Artikeln gör, tacksamt nog, inga anspråk på att generalisera alla rumäner som tiggare. Tyvärr blir den automatiskt lätt generaliserande då det inte finns något nyhetsvärde i att samtidigt skriva om de tusentals rumäner i Sverige som sköter sig. På så sett byggs ett tråkigt och missvisande rykte upp. Detta har hänt förut med andra etniska minoriteter - kosovoalbaner till exempel. Jag kan inte kritisera artikeln, för den är sann och välskriven, men jag kan konstatera, med sorg i sinnet, att media omedvetet bygger upp en falsk bild av Rumänien och rumäner.

Därför vill jag, som rumän, ta avstånd från dessa människor och vädja till våra svenska politiker att ta tag i problemet. Jag anser att detta är ett problem som svenska EU-politiker måste ställa sina rumänska kollegor till svars för. För till syvende och sist, detta är ett rumänskt problem som andra EU-länder har haft det tveksamma nöjet att få ärva. Den enda kritiken som man skulle kunna framföra till den svenska polisen och andra berörda myndigheter är att man kanske borde ha förberett sig lite mer. Detta fenomen kan knappast ha kommit som en överraskning. Om den gjorde det så visar det på en skrämmande inkompetens och blåögdhet.

Med vänlig hälsning

Bogdan Dobondi, rumänskfödd svensk medborgare

Länge sen

2009-08-28T01:57:00.002+02:00

Jag har inte skrivit på ett bra tag. Det har ju faktiskt vart sommar! Plus att jag läser rätt så mycket matematik just nu och då blir jag helt uppslukad av det. Häromdagen gick jag igenom ett sex sidor långt bevis för att talet e verkligen existerar. Jag väljer att inte skriva om det på bloggen då många inte skulle förstå skönheten i det. Men jag lovar, när föreläsaren satte punkt efter ca tre kvart, så var det gåshud som gällde! Ingenting slår matematiken i skönhet. Och ingen.

B.

Posttraumatiskt stressyndrom

2009-07-28T21:08:00.004+02:00

Så har jag fått upp en bild. Jag avstår från att kommentera huruvida bilden föreställer en snygging eller bara mig. Vill gärna tro det första, men inser att det förmodligen är det senare alternativet som gäller.

Nämnde jag förresten att jag är född i Rumänien? Inte? Det är jag faktiskt! I och med det torde det stå klart för alla som läser detta att denna bloggs husbonde inte är någon stor beundrare av Ravelli&Co.

Det var tydligen nåt om posttraumatiskt stressyndrom. Säg orden "straffar", "USA" och "nittonhundranittiofyra" så börjar jag darra. Fortsätt sedan med att nynna "gräva guld i USA" och du får se mig krypa ihop i fosterställning och muttrandes om nån bömb...

Hagi säger jag bara!

B.

Till slut...

2009-07-27T01:45:00.006+02:00

Och då, till slut, efter mycket grubblande, har jag äntligen börjat blogga på svenska. Jag började blogga på rumänska för nästan ett år sedan och trots att jag funderat ett bra tag på att även skriva på svenska så har det inte blivit av förrän nu. Det lustiga är att jag knappt kan skriva på rumänska.

Jag vet att första inlägget ska lova mycket. Jag vet att första inlägget ska berätta för dig vem jag är. Men vet du vad? Jag är inte som alla andra. Därför börjar jag med detta inlägg, som är lika mycket till för att jag ska se hur texten ligger på sidan, som den är för dig som läser detta inlägg. Det är en form av lorem ipsum utan varken lorem eller ipsum.

Sakta men säkert kommer det förhoppningsvis växa fram en blogg här. En blogg om fysik. En blogg om musik. En blogg om politik. En blogg om mig, om vad jag tycker är vackert och det som stör mig. Kan man blogga i ett terapeutiskt syfte? Jag tror det.

Förresten, jag kan inte tänka mig en bättre titel till första inlägget i den nya bloggen! Till slut...

B.