Den socialdemokratiska idén om tillväxt

Dagen opinionsundersökning, publicerad bl a i Expressen och DN, är förmodligen ganska missvisande. Socialdemokraternas idéer har fått stå oemotsagda då regeringen med statsminister Reinfeldt i spetsen har varit upptagna med att regera och representera Sverige i egenskap av EU:s ordförandeland. Det ska dock bli intressant att se hur Mona försvarar sin fördelningspolitik under våren. Här kommer en kort anekdot som sammanfattar socialdemokratisk politik:

Socialdemokratisk fördelningspolitik är som att stoppa 1000 kr i en ask och säga att om man skakar om asken på det sätt som Mona Sahlin säger så kommer asken till slut innehålla 2000 kr.

Slutsatser om denna anekdot får du som läst den dra själv.

Men jag hävdar bestämt att Sveriges framtid ser ljusare om det skulle stoppas in mer pengar i asken än om vi bara bestämmer att asken behöver skakas på det sätt som socialdemokraterna säger. Mer pengar i asken skulle öka den totala välfärden. Att endast skaka asken på ett annorlunda, mer socialdemokratiskt sätt kan i bästa fall bara kunna behålla nuvarande välfärdsnivå. Tittar man på den socialdemokratiska regeringens resultat under högkonjukturen inser man snabbt att innehållet i asken inte ökar enbart för att den skakas på ett visst sätt - inte ens under fördelaktiga ekonomiska omständigheter.

Jag som väljare ska alltså ta ställning till en politisk gruppering som säger att vi måste stoppa in mer pengar i asken, Alliansen, och en annan som under 3 år gnällt om att lådan inte skakas på rätt sätt - S, V, och MP.

Om du vill att Sveriges totala välfärd ska öka - räds inte Mona Sahlins skrämselpropaganda och rösta på Alliansen!

B.

Väljarna talar - politkerna bör lyssna

Statsvetaren Björn Johnson skriver i en debattartikel att politiker är naiva då de väljer att debattera med SD. Enligt Björn Johnson kan SD stoppas genom att de andra partierna helt enkelt vänder SD ryggen. Jag håller inte med. Artikeln hittar ni här.

Jag kan, som sagt, inte hålla med om att man bör undvika att debattera med SD eftersom SD:s väljare, i stor majoritet, är människor som är oroliga över framtiden och har behov av ett tydligt ledarskap. Detta tror jag för övrigt är en bättre förklaring till SD:s framfart på den politiska scenen än myten om att svensken har blivit mer främlingsfientlig eller, som Björn Johnson själv hävdar, att SD har effektiviserat organisationen på gräsrotsnivå. I egenskap av enfrågesparti framstår tyvärr SD som tydligare än de andra partierna, som till skillnad från SD även måste oroa sig över statens finanser, utrikespolitik och så vidare.