Sveriges utbildningssystem

DN skriver att Sverige i en internationell studie har gått från toppen till botten när det gäller matematik och fysik kunskaper i svenska skolor. Artikel.

Detta är givetvis en stor tragedi. Matematik och fysik räknas till de riktigt hårda vetenskapen. All forskning och utvecklig, inom alla ämnen, använder sig av matematik. Den verkliga tragedin består i att människor, opinionsbildare, viftar bort statistiken genom att hävda att matematik inte är så viktigt. Jag tänker osökt på det man säger om missbrukare; det första och svåraste problemet är att erkänna att man har problem. Sverige konfronteras nu, efter flera decennier av vänsterflummigt experimenterande, med stora problem. Och första steget mot en lösning är att alla, inklusive socialdemokraterna, måste erkänna detta.



Det är beklämmande att se att de som implementerat "låt gå"-mentaliteten, flumvänstern, i den svenska skolan nu försvarar sig genom att hävda att ämnet som ligger till grunden för alla mänsklighetens vetenskapliga landvinningar inte är ett viktigt ämne, istället för att erkänna att man hade fel. Är det viktigare att man har rätt än att det går bra för Sverige?

Hur kan Sverige ha som ambition att bli en kunskapsnation när en majoritet av de ledande tänkarna, de ledande opinionsbildarna, hävdar att matematik inte är viktigt och att en - eventuellt inneboende - förmåga att ta eget ansvar hos 10-15 åringar kommer att lösa alla Sveriges framtida problem? Kom igen nu! Vad håller vi på med?

Skolelever behöver rådgivning och ledsagning in i vuxenvärlden. Det är oansvarigt att hävda annat. Förmågan att kunna studera på eget ansvar, i en värld med ett oändligt utbud av lockelser till lättja och förströelse, är ett ypperligt sätt att inte ta tillvara på människors begåvning. När det sedan även anses politiskt inkorrekt att kräva fokus av eleverna har man lagt grunderna för en social katastrof.

En tanke; om en 13-åring har att välja mellan att spela TV-spel eller läsa läxan - vad tror ni 13-åringen väljer? Det finns en anledning till varför 13-åringar inte är myndiga. De kan ännu inte fatta långsiktiga beslut. Hur kan man då kräva att 13-åringen ska studera under eget ansvar, då det finns så mycket roligare saker att göra än att lära sig att lösa en andragradsekvation?

Hela systemet baserar sig på att alla alltid är medvetna om sitt eget bästa. Det är fel. Jag var inte det när jag gick på gymnasiet och då var jag äldre än 13 år. Idag önskar jag att mina lärare tagit i hårdare mot mig. Jag hatade matematik på gymnasiet. Idag sitter jag och studerar matematik som hobby; för att jag tycker att det är kul. Men eftersom jag fick ta eget ansvar under gymnasiet, och det förväntades att jag skulle veta mitt eget bästa, spenderar jag nu tid på att rätta till gamla synder istället för att arbeta, betala skatt och vara en produktiv samhällsmedlem. Jag tänker inte skylla på min matematiklärare - han gjorde så gott han kunde. Jag har först och främst mig själv att skylla för mina studieresultat; det var och är mitt ansvar.

Men jag minns hur miljön var. Jag kommer ihåg hur vi elever förkastade all kunskap som vi inte såg den omedelbara nyttan med. Det är inte lätt att som tonåring inse nyttan av att kunna derivera en funktion. Dock skulle fler lära sig det om de var övertygande att det kommer att leda till att de kommer att få ett bättre jobb, mer pengar och "schysstare grejor" längre fram i livet. Målet med den svenska skolan, utformad av decennier av socialdemokrati, verkar dock istället vara att bevisa att alla är lika smarta. Resultatet ser vi nu.

Sverige, vi, har ett utbildningssystem som helt saknar krav på disciplin, som inte guidar ungdomar mot framtiden och som ser till att alla får en lika bra/dålig utbildning. Bra/dålig? Tja, allting är ju relativt om man kan sin Einstein. Vi har ett utbildningssystem som med hästlängder slår många u-länder, vars elever sitter på bar mark under ett tak. Om vi är nöjda med det så är ju allting frid och fröjd, eller hur? I det socialdemokratiska samhället är det viktigast att det är lika. Om det är lika bra eller lika dåligt spelar ingen roll. Bara det är lika.

Det räcker nu tycker jag. Vi kan inte tillåta att människor med samma idéer får komma till makten igen. Om vi tittar tillbaka de senaste 20-30 åren och ser vilka det är som styrt Sverige, med några få undantag, är det lätt att inse att Alliansen måste få fortsätta sitt arbete. Sverige består av individer som är mer eller mindre ambitiösa, mer eller mindre intelligenta, bra på en del saker men dåliga på andra saker. Jag är övertygad att en politik som även ser till individuella kvalitéer, och inte enbart kollktivets, dock utan att förneka kollektivet, är det som kan få Sverige på fötter. Läs; De Nya Moderaterna.

Rösta rätt! Alliansen måste få samma chans som socialdemokraterna innan en utvärdering kan göras. En mandatperiod är inte tillräckligt för att rätta till tre decenniers vänsterflummigt experimenterande.

B.